Hela Sverigedemokraternas misstroendeförklaring | Sverigedemokraterna i Lysekil

Hela Sverigedemokraternas misstroendeförklaring

Under onsdagens partiledardebatt lämnade Sverigedemokraternas vikarierande partiledare Mattias Karlsson in partiets misstroendeförklaring mot socialdemokratiske statsministern Stefan Löfvén. SD har sedan valet varit tydliga med att de är Sveriges enda oppositionsparti, och detta blir allt mer uppenbart för varje dag som går i denna ytterst turbulenta mandatperiod.

Vi publicerar här misstroendeförklaringen i sin helhet.

***

Herr talman

Som regeringschef har Stefan Löfvén uppträtt på ett sätt som varit ägnat att skapa stor osäkerhet. I samband med budgetförhandlingarna i höstas gav statsministern besked om att riksdagens antagande av ett annat budgetförslag än regeringens skulle medföra statsministerns avgång. Beskedet visade sig senare vara falskt. Istället för att avgå meddelade statsministern den 3 december att han den 29 december ämnade utlysa ett extra val.

”Regeringen kommer den 29 december att besluta att utlysa ett extra val. Vi gör det med stöd av regeringsformens 3 kapitel 11 § och det här är för att låta väljarna nu ta ställning i detta nya politiska landskap. För det är det som är så viktigt att se att vi har. Det är inte som förr. Det här är något nytt, och då måste väljarna få ta ställning. Valet ska hållas den 22 mars.”

Strax före tiden var inne för att infria löftet visade det sig återigen att statsministern hade ändrat sig. Istället för att utlysa extra val presenterades en blocköverskridande överenskommelse som ingåtts för att kringgå de effekter av det parlamentariska systemet som vållar problem för den regeringsbildare som inte vill förhålla sig till valresultat.

Regeringen styr landet med en annan budget än sin egen. Statsministern har inte avgått och han har inte utlyst extra val. Att statsministern gång på gång ger tydliga besked om vad som kommer att hända för att sedan kort därefter ändra sig och agera precis tvärt om är ägnat att skada förtroendet för honom.

Statsministerns bristande respekt för det konstitutionella regelverket har lett till en djupgående och långsiktig osäkerhet. All makt i Sverige utgår från folket. Riksdagen väljs genom allmänna och proportionella val och dess sammansättning anses därefter spegla folkviljan. Det parlamentariska systemet bygger på idén om att den verkställande makten tvingas söka sitt stöd i en folkvald församling. En regering behöver därvid försäkra sig om att dess verksamhet befinner sig inom ramen för vad som kan accepteras av folkviljans representanter. Den svenska parlamentarismen vilar på 1974 års regeringsform, ett delikat konstitutionellt regelverk som inkluderar verktyg för att lösa upp svåra parlamentariska situationer likt den som för närvarande är för handen.

Decemberöverenskommelsen utgör ett alternativt regelverk, autonomt i förhållande till regeringsformen och i direkt strid med en av dess mest centrala principer. Genom att begränsa den församling varur regeringen tvingas söka sitt stöd från 349 till 279 ledamöter svarar regeringen inte längre inför folkviljan såsom den uttrycktes i valet i september. Överenskommelsen underminerar regeringsformen såsom den är tänkt att verka och konsekvenserna av detta kan på sikt bli att den parlamentariska demokratin allvarligt försvagas.

Decemberöverenskommelsen innebär i praktiken en förändring av den konstitutionella ordningen. Man har genomfört detta utan att något adekvat utredningsarbete ligger till grund för utformningen. Ingen har klart för sig vilka följder förändringarna kommer att medföra. Väljarna har inte tillfrågats vilket måste betraktas som mycket anmärkningsvärt.

Regeringsformen upprätthålls genom att de relevanta aktörerna förhåller sig till dess effekter och verkar inom ramen för dess syften. Ett agerande i enlighet med detta hade från statsministerns sida varit att avgå och låta talmannen och riksdagen återuppta arbetet med att utse en regeringsbildare med potential att uppbära tillräckligt stöd. Statsministerns underlåtenhet hindrar inte riksdagen från att agera för att tillse att de konstitutionella formerna upprätthålls och regeringsformen hedras också till sitt syfte.

Sverigedemokraterna yrkar i enlighet med regeringsformen 13 kap. 4 § att riksdagen skall förklara att statsminister Stefan Löfven (S) inte åtnjuter riksdagens förtroende.

Sd kuriren